C'est trop
November. Paris. Besökare. För många favoriter. För många missar. P var i Paris, spelade på Bataclan. Jag såg. Sen var han borta. De träffade The Kooks i Nantes. Drack vin. Där kunde jag ha varit. Men nej. Nonono. Sedan kom The Kooks till Paris. Då såg jag dem inte heller. MGMT var här. Missade. Jag blev inspanad (ordval kan nog diskuteras...) av Pete Doherty i somras. Då dog jag en liten smula. Sedan fick jag veta att han varit på Truskel dagen innan. Truskel är min pub. Då dog jag lite till. I måndags gick Nazanin & Hanna vilse. Då stötte de på honom igen. Insåg hur lång han är. Sa hej. Ska du spela. Det skulle han inte. Men han skulle till samma ställe som oss dagen efter. De dör de också. Vi går till Dirty Pretty Things. Hoppas att Pete ska göra ett uppträdande. Ser honom inte. Men möter däremot Anthony efter konserten. Han som stod på samma ställe som P på scen. Som är het och Nazanins drömman. Vi tar foto och hon har halva inne. Men vi missar vår chans och han springer in i en taxi där Carl och Pete (?) redan sitter för att gå på den fest som vi borde varit med på. Vi börjar planera vår framtida groupiekarriär. Jag tänker att den där Pete, han skulle man allt vilja se på scen. Vi går till skolan. Kollar internet. Råkar hamna på någon slumpmässig sida. Där står det med stora bokstäver. PETE PÅ LA MAROQUINERIE IMORGON FREDAG! Spontanspelning. Biljetter finns, men när vi ska köpa är de plötsligt slut. Konserten är COMPLET. Det värsta är att det är en liten och mysig lokal där en sådan här spelning inte kan bli annat än bra. Jaha tänker vi. Eller rättare sagt. Jag blir så arg att jag går därifrån.
Och nu ikväll gick vi dit ändå, satte oss på restaurangen i samma lokal och drack en drink. Såg en stor grupp "snygga" människor (fina kläder och tyken uppsyn). Den ena pratade i telefon. Med Pete. "Får jag ta in den och den?" Gjorde en lista på alla som skulle få komma in. En lång lista. Och där satt vi och tittade på. Sedan hörde vi en massa skrikande flickor och så började alla ta foton. Vi reste oss upp men såg ingenting. Men han var någon meter ifrån oss. Sedan gick vi hem.
Om jag hade trott på Gud hade jag tänkt att helvete vad många chanser han har gett oss den här veckan. Chanser att bli groupies. Men vi har fan inte lyckats ta vara på en enda. Bra jobbat girls.


Och nu ikväll gick vi dit ändå, satte oss på restaurangen i samma lokal och drack en drink. Såg en stor grupp "snygga" människor (fina kläder och tyken uppsyn). Den ena pratade i telefon. Med Pete. "Får jag ta in den och den?" Gjorde en lista på alla som skulle få komma in. En lång lista. Och där satt vi och tittade på. Sedan hörde vi en massa skrikande flickor och så började alla ta foton. Vi reste oss upp men såg ingenting. Men han var någon meter ifrån oss. Sedan gick vi hem.
Om jag hade trott på Gud hade jag tänkt att helvete vad många chanser han har gett oss den här veckan. Chanser att bli groupies. Men vi har fan inte lyckats ta vara på en enda. Bra jobbat girls.


Kommentarer
Trackback