Egentligen skulle underbart söta Cecilia Cillan Sillen Hermansson varit hos mig precis nu. Vi skulle, just i detta ögonblick, druckit vin, ätit baguette och brieost, lyssnat på Edith Piaf . Sedan skulle jag tagit henne på en runda i Marais för att visa henne mysiga keféer och söta pojkar. Imorgon skulle vi först kollat in min skola för min räkning, men sedan skulle hon fått välja mellan dödskallar i Katakomberna, böcker på Shakespeare & Co, mintté i Moskéen. Sedan skulle veckan ha fortsatt i samma stil. Med ett vackert avslut på Pop In.

Nu blir det tyvärr inte så. Och för det tänker jag hata SJ för all framtid.