Vi trodde vi skulle dricka varm choklad. Istället blev det vin med svartvinbärssyrup på mitt nya favorithangout där det även fanns en liten hårboll till hund, en man med dragspel, en Pierre med gitarr och nya fina människor fram till tre på morgonen. Vad en helt vanlig måndag kan överraska en. Lovely.

Jag har upptäckt en subkultur som jag inte visste fanns. Den är stor på Myspace och är fantastiskt fasinerande. Grunden är, om jag förstått det rätt, gamla hederliga "svår, svart & fjorton", men i modern tappning. Tänk rock, goth, svart, fetish, Marilyn Manson och fantasy möter EMO, manga, rosa, en massa bögar och en och annan Victoria Silvstedt. Till skillnad från vår vackra modevärld så står de för sin fåfänga, och tävlar snarare om vem som kan stå på toppen av ytlighet och vem som vågar vara mest extrem. Naturlighet går bort, istället härskar lösögonfransar, plastikoperationer och extensions.

Drottningarnas drottning, och den som får bägaren att rinna över, är helt klart Jeffree Star.



Ett konstprojekt på livstid. Me love.

Pippi Långstrum är underskattad. Borttappade minnen också.

Vi gjorde visserligen ett försök. Ett mindre lyckat försök dock, för vet ni hur tomt ett tomt Paris är? Det är verkligen jätte jätte jätte tomt. Det här måste vara det sämsta slutet på något år någonsin, och då har jag ändå blivit både bedragen, dumpad och bortglömd tidigare årsslut. Vissa saker just idag på året faktiskt. Det hade jag i och för sig inte tänkt på om det inte hade varit så att jag sitter fixad och med en flaska vin när allt går om intet. Bättre lycka nästa gång...

Det finns en grav på Père-Lachaise som är betydligt mer intressant än både Oscar Wildes och Jim Morrisons. Det är den av Victor Noir, den 22åriga journalisten som 1870 blev dödad av kusinen till Napoleon III. Jag skulle kunna berätta den långa och komplicerade historien om hans död och varför den gjorde honom så känd. Eller det skulle jag ju faktiskt inte alls kunna, för det var inte det som fångade mitt intresse.

Det var det faktum att hans staty faktiskt på riktigt har stånd, och att den därför har blivit en symbol för fruktsamhet. Kvinnor tror att han ger äkta män och bra sexliv, därför besöker de honom för att lägga blommor i hans hatt, gnida honom på vissa speciella ställen och kyssa hans läppar.

 Allt för en person som egenligen blev känd på grund av sin död, som ledde till väldigt seriösa politiska oroligheter...

Jag hade en ganska annorlunda julafton i år. Ingen familj, ingen snö, inga köttbullar, ingen Kalle Anka och inga pepparkakor. Istället hade jag W*, en massa annan god mat, Wall-E och Le Cimetière du Père-Lachaise.

Foto: The cherry blossom girl

Jag tycker den här bloggen har varit lite ur gängorna på sista tiden. Nu får det va slut med sura miner säger jag, och så låtsas vi att världen är rosa och gjord av rosendoftade sockervadd.

Jag känner inte många som skulle inse att det faktum att befinna sig i Paris också kan innebära att vara fast i Paris. I vilket fall som helst så är det precis så jag känner just nu. Denna vackra stad till trots vill jag inte alls vara här just nu. Alla är Hemma, och jag behöver Alla just nu. Och jag behöver Hemma. Jag behöver se välkända ansikten för vackra minnens skull, jag behöver springa maraton mellan Stadens alla få ställen för att jaga ifatt tiden, jag behöver ta en sväng på ett litet och alldeles för fullproppat dansgolv och jag behöver besöka serietidningsklädda väggar. Jag behöver spana efter gamla kvart över tre-ragg och jag behöver spana efter dem som betydde lite mer än så. Jag behöver proppa munnen full med fyllefalafel och sedan ta mig hem på gator som är mina.

Men. Framförallt behöver jag mina vänner. Jag saknar er och förstår inte alls varför jag inte är med er just nu. Så in i helvete dumt faktiskt.

Fast. Det är ju sant. Du är ju inte där. Och om du inte är där behöver jag inte vara där. Men jag borde ju ändå ha varit där du är...

Även om den här julen inte direkt har varit nåt att hänga i granen så firade vi ändå Lucia. Vi ordnade en afton för alla Parissvenskar med glögg, pepparkakor, ljus och ett tåg som sjöng. Jag fick vara Lucia. Varje flickas stora dröm.

Bilderna är inte stora men de kan bli lite lite större om man trycker på dem. Jag är hon som fick en massa stearin i håret.



Roligast var helt klart Linus i sin stjärngosseklädsel. Vem kom egentligen på den fruktansvärt löjliga utstyrseln och VARFÖR?

Jag vet att jag redan har visat den här bilden, men den passar så himla mycket bättre in dagen innan den stora köttbulledagen att jag helt enkelt måste flytta på den. Voilà.

Jag tänker på dig. Jag tänker på dig. Jag tänker på dig så mycket att det gör ont. Kom tillbaka. Nu. Snälla.

Det känns verkligen som att det inte händer någonting här för tillfället. Därför känns det inte som att det finns någonting att skriva om. Kameran åker inte heller med speciellt ofta. Vi går i skolan, försöker göra våra läxor, kallar oss en-euro-per-dag-folket av en anledning och är sjuka mest hela tiden. Inte det mest intressanta direkt . Men när jag kollade in de två senaste veckorna i min kalender så inser jag att händelselösa veckor i Paris inte riktigt betyder samma sak som händelselösa veckor i Halmstad...

Fre 28 nov = Pete Doherty var i Paris. Men det vet ni ju redan. Ni vet också hur bra det gick med det. Här försöker han lämna La Maroquinerie efter konserten. Jag är INTE en av de skrikande flikkorna utan låg hemma och sov...



Lör 29 nov = Julmarknad i Svenska Kyrkan. Svensk jul är väldigt mycket trevligare utomlands än hemma! Plötsligt uppskattar man alla traditioner, och glöggen och pepparkakorna smakar väldigt mycket bättre! Köpte en flaska julmust som kostade 3,5 euro. Ganska spännande eftersom det blir en ransoneringsfråga där man försöker komma på det ultimata julmusttillfället. Det går inte att slösa inte. Dessutom var jag på barnvaktsintervju, promenerade i Parc de Monceau (där mitt drömhus ligger) och hade trevligt party hemma hos mig. Sen blev det dans på Pop In!



Sön 30 nov = Jag blev bjuden på världens godaste brunch på L'Autre Café. Jag tänker inte ens berätta allt som ingick. Ni kommer bli för avundsjuka. Kolosalt parisiskt. J'ai été très contente! På kvällen var det Pop In. Såklart. Det finns inget annat...ou qqch comme ca.

Mån 1 dec = Okey, det hände inte så mycket. Jag var sjuk och Nazanin kom och drack te hos mig.

Tis 2 dec = Var fortfarande sjuk men jobbade som symaskinsinstruktör ett tag, lånade svenska böcker av Maria (snacka om bokabstinens!) och blev sedan ompysslad med medicin och mat.

Ons 3 dec = Jobbade som barnvakt åt Axel och var bjuden på middag hos Nazanin och hennes australienska couchsurfare på kvällen. Jag åt kött. Satan vad gott det var! Drack rödvin gjorde vi också. Vi håller på att bli riktiga Parisflickor nu. Merci Naza!

Tor 4 dec = Jag började fixa med vår svenska Luciaafton som jag anordnar för att Maria inte har tid. Sedan hängde jag med W* på Pop In. Kanske vi borde hitta ett annat ställe snart...Vilket vi ju faktiskt gjorde dagen efter!

Fre 5 dec = Vilket alltså betydde att jag, Naza och Melbourneflikkorna stack till Truskel, där Cornelia fick tillbaka sin partyådra. Den har varit borta i flera månader och jag har inte kunnat förstå vart den har kunnat ta vägen. Nu är den iaf tillbaka vilket jag är väldigt tacksam över. Vi hade fruktasvärt roligt och jag tycker synd om alla er som inte fick vara med! Ps. Kerstin. Du vet mina glasögon och vad de innebär. Lägg till en rysk pälsmössa. Exakt samma effekt...

Lör 6 dec = Bakispizza och bakiscola. På kvällen gick jag, Naza, Amanda, Kelly och W* på någon liten skivreleasefest i en mycket fin och sliten industrilokal i Montreuil, Paris artistiska/kulturella förort. Slitna, sköna fåtöljer, soffor, en scen, en äcklig toalett, dricka i plastglad för 1 euro och W' som spelade skivor.

Sön 7 dec = Vår julbakedag. Det var iaf tanken. Det blev dock varken några lussebullar eller några pepparkakor. Vi drack mest vin, och åt upp det lilla julgodiset som vi faktiskt lyckades åstadkomma (Cornflakes med vit choklad och nötter med pepparkakskryddor). Vi skulle bakat till idag; tisdag, eftersom vi har julfest/födelsedagsfest för Amanda som fyller 21 år om några timmar. Men gästerna får klara sig med glögg säger vi!