Det finns vissa saker som är bättre än andra saker. Saker som gör dig smalare, snyggare, rikare. Yngre. Mer populär och mer framgångsrik. Eller kanske rent av lycklig.   
En av dessa saker är att känna en musikjournalist. En musikjournalist fixar utan vidare in dig på diverse konserter och musikarrangemang. Bara sådär, hux flux; du är inne. Går förbi kön,ler, säger ditt namn, går in. Eller förresten. Det där leendet. Vi struntar i det. Vädrar istället näsan och himlar med ögonen. Är viktig. VIKTIG! Skippar väntandet. Skippar betalandet. Det är för olyckliga människor med olyckliga liv. Och det är inte vi. Vi är lyckliga. LYCKLIGA! 
Vi känner en musikjournalist.

(W* gav mig Lykke Li. I present. Det var fint. Tack!)

Nouveau Casino. 23e september. Kl. 20.

Underbara kläder. Underbar dans. Underbar konsert. Underbar. Helt enkelt.



Ps. Rekommenderar förbandet till Lykke; Wildbirds & Peacedrums. Lyssna här!

Det heter INTE un baguette, utan UNE baguette. Säger Kersto. Där ser man vilka franskakunskaper jag skaffat mig här nere. Fan också.

Jag är INTE gammal. Inte någonstans. Säger Kersto.

Jag fyllde 23 den 19 september, så sedan nästan två veckor tillbaka vet jag hur det känns. Att vara gammal. GAMMAL. 201867 timmar. Och vad har jag kommit fram till? Well, jag borde ha presterat något vid det här laget. Någonting, vad som helst. Skapat ett mål att sträva efter (mål? Vad är mål? Fotbollsmål?), börjat och helst avslutat en utbildning (som alla minus mig), startat upp och börjat driva ett café/en butik/ett företag (BarmezzoAlex var 22 när han startade), blivit redaktör på någon tidning och därmed också en i gänget i Stockholms innersta krets av häftig mediaelit (de är inte äldre än så, faktiskt), haft en framgångsrik pengainbringande blogg sedan urminnes tider (fast där är väl genomsnittsåldern runt 17), gift mig och börjat odla barn (som diverse vänner) eller åtminstone lärt mig gå i högklackat.

Nu är det ju tyvärr inte så.

Trots det började vi ändå fira min stora dag redan vid midnatt. Jag och lite fint folk var på det här stället vid Bastille eftersom det var konsert och W* skulle dj:a.


Vid 01.30 gick jag, Laurent och Justin och åt en riktig fransk middag på en restaurang i närheten. För just det. Här kan man gå på restaurang MITT I NATTEN om man känner för det!

Löksoppa, osttallrik, baugette, french frites, rödvin. Ser inte vidare aptitretande ut, vilket det verkligen var! Laurent tog dock någon läskig råbiff som jag inte gärna hade stoppat i mig...

Fredagskvällen, efter sömn och en födelsedag framför datorn, tillbringade jag på någon annan människas födelsedagsfest. Där jag låtsades vara det firade födelsedagsbarnet! Det fanns girlanger, ballonger, dj, sprit, snacks och tom ett sånt där mexikanskt djur som man ska slå på för att få godis! (Pinjata?!)


Camilla och Nathie. Och Lotten.
OCH. Lägenheten var stor som ett stort hus. Med den här utsikten! (Titta längst bort. Det där lilla. Som är upplyst.)

När festens verkliga huvudperson var den som fick slå sönder godisdjuret, och inte jag, blev jag så besviken att jag istället stack iväg till W* och hans fest. Där satt jag sedan och lyssnade på inhemska 30åriga fransmän och fransyskor prata franska. Och sen så var min födelsedag schlut för den här gången.

När vi ändå pratar hem och lägenheter. Jag har flyttat några gånger. Ganska många gånger. Kanske en sisådär hundratjugo gånger. Några av dessa gånger är dokumenterade på bild. Voilà!

ENSLÖVSVÄGEN, HALMSTAD 2001-2005


Min första egna lägenhet. Den var på 20 kvarat och jag tyckte den var så liten, så liten. 7 år senare bor jag fortfarande på samma antal kvadratmetrar. Dock på en annan gata. En större gata. I en annan stad. En större stad. I ett annat land. Ett större land. Hoppas DET ger mig några vuxenpoäng i vuxenkassan... 


VALLONVÄGEN, HÄLLEFORS 2006-2007

Jag bodde i Staden Som Glömdes Bort under ett år. Eller snarare Staden Som GÖMDES Bort. För vissa även känt som Hell-Fors. Vill du veta var det ligger? Rita då ett kors över Sverige. Där de två linjerna möts, där har du mitten av mitten av vårt land. Där finns en hel massa skog. Skog, industri och människor med konstig dialekt. Där finns också en liten liten håla med 5000 invånare. Denna lilla lilla håla har ett apotek, ett ICA, ett Konsum, ETT café och självklart det obligatoriska Systembolaget. Denna lilla lilla håla har också en folkhögskola med design. Där hade ni mig.


SLÄTTVÄGEN, HALMSTAD 2007


Hos min mor under en period.Med Paris som mål. Två ord. Litet och fullproppat.


BOULEVARD NEY, PARIS 2008


Mitt första hem i Paris, hos Les garcons. På 18e våningen med den sjukaste utsikten. Det var inte direkt tråkigt att vakna upp till Sacre Coeur varje morgon.


AVENUE DES GOBELINS, PARIS 2008


Och när man trodde att det inte kunde bli bättre visade det sig att mitt nästa hem hade den HÄR utsikten! Lägenheten var dock på 10 ynka kvadratmeter, varm som en bastu och delades med Roxie under en tid. Men ÄNDÅ! Det var så fint.

Jag har ett nytt hem nu. Jag ser varken Sacre Coeur eller Eiffeltornet från mitt fönster den här gången. MEN det ligger så centralt att jag i princip kan promenera vart jag än ska. Då slipper jag metron, vilket är lyx på hög nivå!
 En sak är dock lite roligt.

Jag bor i en bastu!

Den ser ut såhär:


Det diskuteras flitigt huruvida jag ska måla om Bastun för att få den normaliserat vit, eller om jag ska låta panelen vara kvar och köra stenhårt på ett nordamerikanskt-skogsindustrisamhälle-med-mystiska-influenser-tema (också kallat Twin Peaks) Om det finns någon med åsikter så är de varmt välkomna!



Me like!

Eftersom jag inte kunde hitta ett endaste foto på dig från augusti så lägger jag upp en av de finaste bilderna jag sett.

Du+jag+fina människor+Berlin=Jul och nyår 2008! Jag längtar!