Eftersom en död dator innebär en död blogg så är det inte konstigt att det varit tomt här i flera veckor. Sitta på internetcafé och knåda ihop inlägg känns ju lite sisådär. Den som har tålamod kommer dock få se återuppståndelsens dagar. Nu går vi på gayclub. På återseende.  

Jag är alltså fortfarande inte färdig med att berätta om veckorna innan examen. Vi hittade på mycket då vi egentligen skulle ha pluggat...Måndagen innan tisdagens muntliga prov gick jag, Nazanin och Amanda till Le Connetable (som ligger supernära La Perle som är en annan bar som är speciellt bra när det inte är så jävla kallt ute eftersom det är trevligast att stå och trängas med sitt glas på gatan snarare än inne i lokalen, där det jobbar tjuriga brudar i baren) på rue des Archives i Marais. Jag har pratat om denna restaurang/bar innan men då utan att nämna några namn. Det är det där lilla pittoreska stället som jag beskrev som mitt nya favorithangout för några måndagar sedan. Det är där gamla blandas med unga, matgäster med drickande, musikanter med teaterfolk, människor med djur. Toaletten under en trappa. Dragspel och gitarrer som plockas fram. En hårboll till hund som släpar sig fram på golvet likt en sopkvast. En tjock och trevlig bartender, en smal och mindre trevlig servitris. Lika parisiskt idylliskt som Amelie. Kanske det är fejk, men det spelar ingen roll. Det kan inte bli bättre i vilket fall.



En onsdag vågade vi oss på att testa ett nytt ställe som heter Social Club och som ligger nära stamstället Truskel vid Grand Boulevard. Jag har iofs varit där en gång med W* när det var någon slags födelsedagsfest för MK2, Frankrikes motsvarighet till SF. Biograferna alltså. Men då kom en fruktansvärt ofräch jag direkt från jobbet, drack snabbt några drinkar eftersom den öppna baren stängde 15 min senare och sedan gick jag därifrån. Så det räknas inte. Social Club var inte världens hit men jag tror att det kan vara bättre på helgen  även om man då måste våga sig på att betala 10 euro...