Jag drömmer om en sommar som denna. Italien från en vespa, bikinis och höga midjor, kärlek, kyssar och annat trams.
Donnez-moi s'il te plaît.

När Isbjörn var på besök för några veckor sedan kom jag visst på det klara med hur jag egentligen borde se ut. Fina poseringsvanor verkligen...

Mais je suis amoureuse de toi quand même.
De vackraste kvinnorna just nu är sex, drugs & rock'n'roll.
Patti Smith, Jane Birkin, Lou Dillion och Alice Glass. 

I wana come back and I wana pretend, my french lovers.


I'll move to Paris, shoot some heroin and fuck with the stars.

Bisous bisous

Eftersom en död dator innebär en död blogg så är det inte konstigt att det varit tomt här i flera veckor. Sitta på internetcafé och knåda ihop inlägg känns ju lite sisådär. Den som har tålamod kommer dock få se återuppståndelsens dagar. Nu går vi på gayclub. På återseende.  

Jag är alltså fortfarande inte färdig med att berätta om veckorna innan examen. Vi hittade på mycket då vi egentligen skulle ha pluggat...Måndagen innan tisdagens muntliga prov gick jag, Nazanin och Amanda till Le Connetable (som ligger supernära La Perle som är en annan bar som är speciellt bra när det inte är så jävla kallt ute eftersom det är trevligast att stå och trängas med sitt glas på gatan snarare än inne i lokalen, där det jobbar tjuriga brudar i baren) på rue des Archives i Marais. Jag har pratat om denna restaurang/bar innan men då utan att nämna några namn. Det är det där lilla pittoreska stället som jag beskrev som mitt nya favorithangout för några måndagar sedan. Det är där gamla blandas med unga, matgäster med drickande, musikanter med teaterfolk, människor med djur. Toaletten under en trappa. Dragspel och gitarrer som plockas fram. En hårboll till hund som släpar sig fram på golvet likt en sopkvast. En tjock och trevlig bartender, en smal och mindre trevlig servitris. Lika parisiskt idylliskt som Amelie. Kanske det är fejk, men det spelar ingen roll. Det kan inte bli bättre i vilket fall.



En onsdag vågade vi oss på att testa ett nytt ställe som heter Social Club och som ligger nära stamstället Truskel vid Grand Boulevard. Jag har iofs varit där en gång med W* när det var någon slags födelsedagsfest för MK2, Frankrikes motsvarighet till SF. Biograferna alltså. Men då kom en fruktansvärt ofräch jag direkt från jobbet, drack snabbt några drinkar eftersom den öppna baren stängde 15 min senare och sedan gick jag därifrån. Så det räknas inte. Social Club var inte världens hit men jag tror att det kan vara bättre på helgen  även om man då måste våga sig på att betala 10 euro...

Vi kunde inte stå stilla under förra helgens Pop In.
W' gjorde helt enkelt ett jävligt bra jobb.

  Mind made up, I'd given all for you

C'est la folie d'amour
By now my mind is clear
 You planted all the fear
Doubts and despair and
You keep my heart on the run
 I'm bound to fall in love with the one

 Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi

So we planed a secret rendez-vous
Toute la nuit chez moi

Soon confusion grew
I sadly smiled for two
His head went down
He wore my heart like a crown
Ever since I fall for the one

Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi
Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi

Wall burnt down
You never burned down yours

"A french love" - Anna Ternheim

Min rapport över "pluggveckorna" i Paris fortsätter. En tisdag gick vi till den lilla baren Le Motel vid Bastille, där de serverade goda drinkar och hade releasefest för bandet My Girlfriend Is Better Than Yours. Det var så mycket folk att vi fick klastrofobi emellanåt...

Examensproven är finally över! Den där enorma klumpen som handlingsförlamat mig i veckor försvann på en sekund i tisdags kl. 13.15 när det sista muntliga testet var avklarat. Nu måste jag bara vänta i en sisådär tre veckor för att få reda på om jag faktiskt klarade det ou pas...

Men så vad gjorde vi egentligen under den tid som vi borde ha studerat som små duktiga möss, så som de andra finurliga små figurerna i vår klass gjorde? En himla massa musik, vampyrer och en och annan blomma var vad vi gjorde. Det började med att vi gjorde en fredag på Showcase under Pont Alexandre III, med Ludovic och hans vänner. Där gjorde Clint Is Gone musik.




En lördag tillbringade jag och Nazanin natten inne på festens festliga toalett. Amanda var en social liten sak som sprang runt där ute och skaffade sig nya bekantskaper, men för oss två var det lite för mycket svensk DNA för en kväll. Iaf en viss sorts svensk DNA som man ibland kan stöta på här, och som är lite för blond och lite för blåögd...På väg hem halkade jag på en stor isfläck. Så går det när man hittar blommor där blommor inte ska hittas.

Sedan kom en onsdag och då gick vi till den gamla tågstationen La Fleche D'or för att lyssna på The Yolks. Det var trevligt. Trevligare. Trevligast. På ett ungefär. Bara så ni vet är jag the new face! Vad nu det betyder...

Det var en gång en sommar. Den var sandad.

En av anledningarna till att jag är glad att här inte finns svensk tv.
Hela inslaget är bombaderat med drömcitat.
En favorit är: "Åh, jag är såhära DJUP..."

Det säger ganska mycket när det första jag gjorde när jag kom hem idag var att sätta på datorn, inte för att kolla min mejl, mina bloggar eller hitta folk att msn:a med, utan för att lyssna på en skiva som jag fick i tisdags när vi var på spelning med världens bästa band. De heter Baden Baden, är franska och vänner till våra vänner. Jag är inte den enda som är helt kär, Nazanin är fast hon med. Jag tycker ni ska lyssna så att ni också förstår vad vi pratar om!

Idag har det snöat i Jardin du Luxembourg.




Ps. Undra hur många tusen som precis började pimpla sina bloggfoton...